Det är något medelhavslikt med Miami. Tempot, slöheten, doften av hav och föruttnelse, de stenblock som böljar fram kubistiskt längs bilvägarna: trottoarerna.

Till detta palmerna, det klorsmakande vattnet, de många vesporna (för att vara USA) och förkärleken till sunkiga trashlyxmärken som Ed Hardy.

Längs strandpromenaden blandas joggare med tvåbarnsmammor på inlines och barnvagn, förhandlande, högljudda fastighetsmäklare på morgonpromenad mixas med välbrända kroppar med Starbucksmuggar i handen, på en bänk där 8:e gatan når Ocean Drive sitter en äldre kvinna försjunken i en tjock bok i pergolans skugga.

Några meter bort rådslår strandens luffare.